Överlevnad

Överlevnadssiffror är ett sätt att följa hur det går för patienter med olika sjukdomar. Siffrorna hjälper oss att förstå hur chansen att överleva ser ut över tid och i vissa fall att se skillnader mellan patientgrupper, behandlingsupplägg etc. Dessa siffror påverkas av många olika saker.

Ett exempel på en viktig faktor som spelar roll för överlevnaden är tex hur aggressiv sjukdomen är, vilket vi kan se i överlevnadsskillnaderna mellan de två redovisade sjukdomsgrupperna i årets rapport (glioblastom och meningeom). Även patientens ålder och övriga hälsa har ofta stor betydelse. Förbättringar inom behandling och diagnostik kan också bidra till att överlevnadssiffrorna blir bättre.

När man diskuterar överlevnad vid olika cancersjukdomar anger man ofta den tidpunkt där hälften av patienterna avlidit av sin sjukdom – det som kallas medianöverlevnad. Ibland kan man inte räkna ut en medianöverlevnad, tex när fler än hälften av alla patienterna i den studerade gruppen fortfarande är vid liv. Man kan därutöver ange till exempel 2-, 5-, och 10-årsöverlevnad. Dessa siffror anger hur stor andel av den aktuella patientgruppen som var vid liv vid de olika tidsangivelserna. Det är viktigt att komma ihåg att överlevnadssiffror visar genomsnittliga resultat, inte hur det kommer att gå för varje enskild person.

Tidigare har vi i kortrapporterna redovisat överlevnaden för den vanligaste primära maligna (elakartade) hjärntumördiagnosen – glioblastom. I år har vi valt att, förutom uppdaterade data för glioblastom, också redovisa överlevnaden för den vanligaste benigna (godartade) diagnosen – meningeom. Meningeom är också totalt sett den vanligaste intrakraniella hjärntumördiagnosen.

I båda fallen har vi valt att använda samma åldersgruppering som i tidigare kortrapporter för att underlätta jämförelse.

Tidigare år har data redovisats för patienter som registrerats i kvalitetsregistret mellan åren 2009 och 2023. Detta år har överlevnadsberäkningarna kompletterats med tillgängliga data för 2024 och data som rapporterats in i efterhand för övriga årtal. Man kan med tanke på den eftersläpning som finns i inrapportering förvänta sig att överlevnadssiffrorna ändrar sig något över tid i och med att data för fler patienter tillkommer. Skillnaderna som finns kan sannolikt förklaras av att patientmaterialet i kvalitetsregistret för varje år blir större, med fler patienter som antingen avlidit eller uppnått tex två respektive fem år efter diagnosdatum. Analyserna av överlevnadstid blir därmed säkrare och mer robusta.