Glioblastom

Som i förra årets rapport så har vi i urvalet till överlevnadsstatistiken för det här kapitlet valt att använda både de som diagnosticerats som glioblastom, CNS WHO grad 4 (IDH vildtyp) och de som diagnosticerats som astrocytom, CNS WHO grad 4 (IDH muterad). Detta eftersom båda dessa patientgrupper behandlas på samma sätt och benämndes glioblastom före senaste uppdateringen av WHO-klassifikationen för CNS-tumörer (Louis m.fl., 2021).

Totalt är medianöverlevnaden för hela gruppen med glioblastom knappt 12 månader men det skiljer betydligt mellan olika individer. Skillnaderna kan bland annat bero på tumörbiologiska orsaker, men också bero på tex tumörläge eller vilken behandling som givits. Vilken behandling som givits kan i sin tur bero på en mängd yttre faktorer (patientens val, andra komplicerande sjukdomar) (Fekete m.fl., 2023). I en nylig svensk avhandling med data bland annat från kvalitetsregistret konstateras till exempel att patienter med glioblastom som insjuknar med kognitiva symtom har en sämre prognos än andra, även när man tar hänsyn till faktorer som ålder, tumörstorlek och behandling (Bruhn, 2025).

Uppdelat på åldersgrupp

Det finns som förväntat från litteraturen skillnader i överlevnad vid glioblastom i olika åldersgrupper. Dessa skillnader är statistiskt signifikanta (säkerställda). I årets beräkningar kan konstateras att 8,2 % av patienterna i åldersgruppen 45-54 år var vid liv fem år efter diagnos tabell 1 vilket är en minskning jämfört med 9,3 % i 2021 års kortrapport men en ökning från 8,0% i förra årets rapport. I den äldsta åldersgruppen (patienter äldre än 75 år vid diagnos) var 0,7 % av patienterna vid liv fem år efter diagnos 2021 jämfört med 0,9 % vid årets och fjolårets beräkningar.

Figur 1: Kaplan-Meier kurvor per åldersgrupp, höggradiga gliom.

Tabell 1: 2års-, 5års- och medianöverlevnad i månader per åldergrupp, höggradiga gliom.

Ålder	2-års	5-års	Median
Alla åldrar	21% (20%; 22%)	4,9% (4,3%; 5,5%)	11,8 (11,6; 12,1)
18-44	46% (41%; 51%)	18% (14%; 22%)	21,7 (19,8; 24,4)
45-54	36% (32%; 39%)	8,2% (6,4%; 11%)	17,1 (16,1; 18,5)
55-64	25% (23%; 27%)	5,5% (4,4%; 6,8%)	14,2 (13,6; 14,9)
65-74	16% (15%; 18%)	3,1% (2,4%; 4,1%)	10,5 (10,1; 10,9)
75-100	6,4% (5,2%; 7,9%)	0,9% (0,4%; 1,9%)	7,5 (7,0; 8,0)

Uppdelat på kön

För glioblastom finns oförändrat med tidigare kortrapporter ingen statistiskt säkerställd skillnad i överlevnad mellan kvinnor och män. Andelen som var vid liv två år efter diagnos var 23 % för kvinnor och 20 % för män. Efter fem år var andelen 5,6 % respektive 4,4 %. Medianöverlevnaden för kvinnor var 11,7 månader och för män 11,8 månader.

Figur 2: Kaplan-Meier kurvor för män och kvinnor med höggradiga gliom.

Tabell 2: 2års-, 5års- och medianöverlevnad i månader för män och kvinnor med höggradiga gliom.

Kön	2-års	5-års	Median
Totalt	21% (20%; 22%)	4,9% (4,3%; 5,5%)	11,8 (11,6; 12,1)
Kvinnor	23% (21%; 24%)	5,6% (4,7%; 6,7%)	11,7 (11,3; 12,3)
Män	20% (19%; 21%)	4,4% (3,7%; 5,2%)	11,8 (11,5; 12,2)

Uppdelat på diagnosår

I uppdelningen per kalenderår då patienter diagnosticerats med sitt glioblastom kvarstår en liten men statistiskt säkerställd bättre överlevnad för patienter opererade 2018-2024 i jämförelse med 2009-2017. Observationstiden för framför allt den senaste tidsperioden i jämförelsen är allt för kort för att det ska vara meningsfullt att jämföra överlevnaden fem år efter diagnos och också överlevnaden två år efter diagnos bör tolkas med försiktighet. Bland annat kan det på grund av de inrapporteringsfördröjningar som diskuterades i förra årets kortrapport finnas patienter som ännu inte rapporterats in till registret.

Trots att det är små skillnader mellan perioderna så är skillnaden i medianöverlevnad mellan perioden 2009-2017 och perioden 2018-2024 statistiskt signifikant. Det innebär att gruppen patienter som diagnostiserats 2018 och senare lever nästan en månad längre än de diagnosticerade före 2018. Det är viktigt att notera att överlevnadsjämförelsen inte är korrigerad för andra faktorer som kan spela roll för överlevnaden.

Under dessa jämförda tidsperioder har, som nämnts i tidigare kortrapporter, inga stora förändringar skett vad gäller behandlingen vid glioblastom. En mindre del av patienterna efter 2018 har behandlats med Tumor Treating Fields (Optune) som diskuterats i kortrapporterna 2020 och 2022 samt i en publikation från CNS-registret i Läkartidningen (Kinhult m.fl., 2023). Det går dock inte från denna rapport att dra några tydliga slutsatser om orsakerna till den förbättrade överlevnaden.

Sammanfattningsvis kan vi glädjande nog se att det finns en förbättrad överlevnad över tid för denna mycket aggressiva variant av hjärntumör och att den skillnaden kvarstår också i detta uppdaterade material.

Figur 3: Kaplan-Meier kurvor per tidsperiod för patienter med höggradiga gliom.

Tabell 3: 2års- och medianöverlevnad i månader per tidsperiod för patienter med höggradiga gliom.

Diagnosår	2-års	Median
2009-2024	21% (20%; 22%)	11,8 (11,6; 12,1)
2009-2017	19% (18%; 21%)	11,4 (11,0; 11,7)
2018-2024	23% (21%; 24%)	12,1 (11,8; 12,6)

Bruhn, H. (2025). PROGNOSTIC FACTORS FOR GLIOBLASTOMA SURVIVAL IN A CLINICAL CONTEXT : The role of presenting symptoms and treatments. Linköping University Electronic Press.

Fekete, B., Werlenius, K., Tisell, M., Pivodic, A., Smits, A., Jakola, A. S., & Rydenhag, B. (2023). What predicts survival in glioblastoma? A population-based study of changes in clinical management and outcome. Frontiers in Surgery, 10.

Kinhult, S., Tavelin, B., Löfgren, D., Rosenlund, L., Sandström, M., Strandeus, M., & Henriksson, R. (2023). Regional variation i användningen av TTF vid glioblastombehandling. Läkartidningen, 2003;120:22158.

Louis, D. N., Perry, A., Wesseling, P., Brat, D. J., Cree, I. A., Figarella-Branger, D., Hawkins, C., Ng, H. K., Pfister, S. M., Reifenberger, G., Soffietti, R., Deimling, A. von, & Ellison, D. W. (2021). The 2021 WHO Classification of Tumors of the Central Nervous System: A summary. Neuro-Oncology, 23(8), 1231–1251.